Eetu

24 februari åkte vi med Eetu till hälsovårdscentralen eftersom han hade problem med balans och sväljning. Därifrån åkte vi till TYKS ( Åbo universitets centralsjukhus ) eftersom läkaren inte hittade någon förklaring till symtomen. Vid TYKS hamnade vi från en läkare till en annan hela dagen. På kvällen berättade läkaren, att vi behöver stanna på infektionsavdelningen över natten, eftersom Eetu nästa dag skulle i magnetröntgen och man skulle undersöka svalget noggrannare.

Den 26:e februari när Eetu vaknade kände han sig slemmig och dålig. Sköterskorna var tvungna att suga bort slemmet från Eetu för att han inte kunde svälja. Som tur var stannade sköterskorna i Eetus rum tills vi blev kallade till nästa omgång av tester.

Eetu for först till svalg endoskopi och därifrån fick vi snabbt veta att allt var ok. Som följande kom läkaren och berättade, att man på magnetröntgen bilderna har hittat en växt i Eetus huvud och den var på lite knepig plats. Jag föll helt isär. Sköterskan som kom och kramade mig berättade, att man skulle ta ytterligare bilder av Eetu och att det kommer att ta några timmar. I väntan på att vi skulle bli kallade in till Eetu, funderade vi på VARFÖR just vår son? Sådana här nyheter önskar man aldrig åt någon. Ovärdelig hjälp fanns ändå hos lyssnande vänner. En vänfamilj hade själv gått igenom samma och vi visste att vi kunde ringa och prata med dem när som helst. Ställa frågor om saker som oroade.

Efter röntgen och olika prover kunde vi gå och besöka Eetu på intensivvårdsavdelningen, där vår lille pojke var ansluten till olika tuber och ännu flera blev påsatat. Ett team av läkare kom och det enda vi tog till oss från konversationen var att Eetus tillstånd var kritiskt. På kvällen nämndes ännu ordet andningsmaskin, så dåligt var det.

Ungefär en vecka senare tog de en biopsi av tumören och på samma gång fick Eetu trakeostomi. Tumören var inoperabel på grund av sitt läge. Läkarna gjorde en behandlingsplan som innehöll olika läkemedel och strålbehandling. De följande månaderna spenderade vi på TYKS, Pappa och jag beslutade att tillbringa varannan natt på sjukhuset för att säkerställa att alla skulle få tillräckligt med vila och att livet för Eetus storebror skulle fortsätta som normalt som möjligt.

Efter många motgångar och infektioner kunde Eetus strålbehandlingar slutföras till Valborgsmässoafton. Vi slapp då slutligen hem från sjukhuset. Eetu hade ännu svårt med att äta och dricka, så näsmagsonden användes ännu en stund där hemma. För att ha lättare att röra sig fick vi låna en rullstol.

Eetus fysiska form var fortfarande dåligt, eftersom han hade legat på sjukhus i 2 månader och behövt få hjälp med allt. Hans muskler var inte vana att röra sig eller bära hans vikt. Så småningom började händerna återfinna sin styrka, sedan halsen, och nu kan han nästan gå självständigt.

Eetu har hela tiden varit väldigt positiv och alltid orkat lysa upp oss andra med roliga kommentarer. Också obehagliga åtgärder kommer han igenom med superman attityd.

Vi har berättat åt Eetu och hans storebror, att Eetu har en elaking i huvudet. Vi har aldrig använt ordet cancer i närheten av pojkarna eftersom de inte skulle förstå vad det betyder och det skulle öka osäkerheten hos pojkarna.

Åt läkarna har vi sagt, att för oss är det inte fast på prognosen, vi kan hantera det! Vi har nu enda från intensivvårdsavdelningen sagt åt läkarna, att vi går emot alla odds och prognoser. De är ändå bara prognoser, varje tumörer är unik. Så länge Eetu mår bra, mår vi andra bra.

Vi får så mycket glädje och kamratstöd från evenemang som anordnas av Sylva.

Eetu kan träffa och leka med andra barn. Utan dessa stunder av glädje, dessa evenemang där barnen bara kan vara och leka som friska barn, utan dessa människor som alltid hittar energin att alltid vara positiv och stödjande, utan dem kunde vi inte gå någonstans på grund av risken för infektion och vi skulle behöva ägna all vår tid hemma.