Jerry

Det var en solig vårdag i maj 2013. Naturen började vakna upp ur sin dvala. Sommaren var på väg. Treåriga Jerry,  en pojkstackare väntade på sommaren och värmen och att snart få simma.

I mitten av maj förändrades Jerrys hälsa, på dagen var Jerrys mående ganska normalt, på kvällen fick han lite feber, mådde dåligt och sjukt i lederna. Hans mående blev så dåligt att vi kom via jouren till barnavdelningen där man tog många olika prover och röntgenbilder på Jerry. Vi var på uppföljning, men när proverna inte visade någonting avvikbart, fick vi åka hem tillbaka. ”Kom tillbaka ifall måendet förändras”. En vecka gick, och Jerrys dåliga mående fortgick, och vi åkte till sjukhuset på natten. Vi var tillbaka på barnavdelningen och lämnade nya prover, inte heller nu hittades något avvikande. ” Åk hem, kom tillbaka ifall måendet försämras”. En vecka gick, på natten blev smärtan starkare i lederna, På natten åkte vi igen tillbaka till barnavdelningen  – vad är det här för något? När inte ett enda prov eller röntgen visar något svar? Det tas en helkroppsröntgen som avslöjar de flesta leders tillväxt och märkbara avvikelser. Som följande undersökning tas ett benmärgsprov. Vi väntade i många plågsamma timmar på att åtgärden skulle ta slut och att provsvaren skulle bli klara. Vi blev inkallade till läkarens rum för att få höra provsvaren. På plats fanns två läkare och en sjuksköterska som såg mycket allvarliga ut. Nu kommer det dåliga nyheter, det kan man ana. Vi blir ombedda att sitta ner och vi håller varandra i händerna.

Läkaren berättar att Jerry har Leukemi, ALL med låg risknivå. Världen förändrades på ett ögonblick och det kändes som att man inte fick någon luft. Detta kan inte vara sant, har det skett någon förväxling? Kommer han att dö, är det här någon slags mardröm? Inte kan ett vanligt friskt barn, som borde vara friskare än en nötkärna insjukna i leukemi, är det inte gamla människor som insjuknar i leukemi? Medicinering och fyra veckors isoleringsvård inleddes omedelbart. Jag lämnade bort från arbetet för att vårda Jerry. Sjukhuset blev ett andra hem. På dagen skötte jag Jerry och på kvällen gick jag hem för att sköta om Saku. Ursula var vid arbetet på dagen och kom till kvällen för att övernatta på sjukhuset. Efter några veckor förstod vi att från en dödlig sjukdom kan man också klara sig. Kampen har börjat, ända till slutet.

I början av Augusti avslutades isoleringsvården och vi fick prova på att fara hem igen. Det var skönt att slippa hem, men hur skulle vi klara oss där? Vi fick lite panik, hur ska vi kunna sköta om detta barn?

Vardagen började så småningom rulla på i rutin. Men det blev inga gemensamma handelsresor till affärerna. Inga skjutsar av brodern till träningarna. Inga kompisar. Desinficering av alla platser, ha fram handdesinficeringen, undvika människor med snuva och hosta, inget rörande av hissens knappar osv. Vi levde i en bubbla.

Läkemedlet gör sitt, vården fortskrider enligt vårdplaneringen. Små bakslag kommer under tiden, en dåligt fäst CVK, och några isoleringsperioder pga. feber.

Ett år har gått, Augusti 2014. HURRA! Cvk:n tas bort, den intra venösa medicineringen avslutades, härefter tas medicineringen via munnen. När stygnen har tagits bort får vi åka och simma. Tur så är det ännu varmt. Nu kan Jerry leka som vilket annat barn som helst, brottas tillsammans med sin bror, klättra, cykla, vilken glädje! Ett och ett halvt år har gått i en lugn takt, varannan är det blodprovskontroll vid hälsovårdscentralen och varannan vecka på kontroll vid sjukhuset. December 2015 avslutar vi vården och det sista provet.